I måndags kl 8 hade jag tid på östra för överburenkontroll och det gjorde tydligen susen. Läkaren såg att jag var öppen 2 cm då och han var redo att komma ut, om det inte hänt något innan så skulle jag bli igångsatt den 7 jan. Hade inga känningar då på morgonen men efter att läkaren varit och pillat i mig så började mina verkar direkt när vi kom hem vid 10. det jobbiga med detta var att natten innan så hade jag bara lyckats sova mellan 00-01 så jag hade ju sett fram imot att få komma hem och sova, men även om värkarna inte var jättekraftiga så var det tillräckligt för att ligga sömnlös, dom var regelbundna med 10- 9 min mellanrum så jag började ju ana vad som var på gång haha. När kl var 19 på kvällen så var jag nere i 4 min och då ringde jag förlossningen, hade fortfarande inte jätteont men kände ändå att det var kanske dags att åka, men först ville jag äta middag ;), kom till östra vid 21 ungefär och då konstaterades det att jag bara öppnats 2,5cm alltså inte hänt så mycket sen morgonen men nu började det göra mer ont så som tur var fick jag stanna (var livrädd att bli hemskickad igen) tog ett bad där på sjukan och det var underbart men med mer o mer ont så blev det svårt att koppla av så jag vill tillbaks till rummet och få något mot smärtan. Då kom lustgasen :) den var ju helt underbar i början och även Pouya tog lite smakprov haha, men värkarna blev svårare och svårare så det blev fel med lustgasen mest hela tiden, fortfarande segöppnad kom väl upp i 4 min vid 5 på morgonen ungefär... har inte så bra koll på tiderna vid det här laget för nu gjorde det ONT, dom spräckte mina hinnor eftersom vattnet fortfarande inte gått och det satte ännu mer fart på värkarna och jag stod knappt ut, då var det dags för epiduralen (vet ej hur det stavas) och den var jobbigare för Pouya än mig, han blev så ledsen när han såg dom tjata om att jag måste ligga still samtidigt som jag har ont som fan + plus att inte klarar av att se stora nålar tryckas in i ryggen så han svimmade av för första gången i sitt liv, detta resulterade i att jag började storgråta samtidigt som jag försöker andas i lustgasen och läkarna blev oroliga och trodde det var sprutan som gjorde ont men jag undrade ju bara hur min älskling mådde ;). Ja men när denna bedövning börjat verka så mådde jag hur bra som helst, kände inte minsta lilla av mina värkar så det var ju skönt med en paus men inget varar ju för evigt, dom var tvungna att ge mig nått dropp som de höjde varje timma för att jag skulle öppna mig fortare och till slut så var jag äntligen öppen tio cm, då började krystverkarna någon gång innan 10 och då var det dags att föda då, fick panik först eftersom ingen var i rummet så jag sa till Pouya att nu får han se till att någon kommer fort som fan för nu ska det ut, dom kom och det var dags att börja trycka, lustgasen var vid detta laget helt meningslös eftersom det gick bara inte att andas i den, jag var arg och tyckte det var ett jävla tjat på barnmorskorna vilket jag sa till dom stackarna ungefär 100 gånger, jag sa bland annat till en av dom att hon själv skulle försöka skita ut en basketboll så skulle hon få se hur det känns (jag bad om ursäkt när allt var klart hehe) Krystade typ konstant i 1 timme och 15 min och jag trodde uppriktigt att jag skulle dö, men tydligen trodde inte dom det för dom fortsatte att tjata på mig hehe. Till slut så vet jag inte vad som hände men jag blev fruktansvärt arg och fick krafter som aldrig förr och lyckades faktiskt äntligen att få ut honom kl11.13, vilken känsla... Går inte att beskriva, jag såg lilla snoppen till och med innan Pouya haha och sa det är en pojke och då kom väl lite tårar med, jag har ju varit bombsäker på könet och jag hade rätt :). Ja det var en förlossning utan komplikationer vilket jag är glad över såklart, men jag upplevde den som fruktansvärt jobbig men väl värt besväret nu när man äntligen har lilla guldklimpen hos sig. Lite rörigt skrivet kanske men som sagt så är det ju inte lätt att hålla reda på allt.
Så här avslappnad blev jag av min ryggspruta haha, har massa värkar men känner dom inte
Inlägg
